Infrastrukturens biotoper
TRIEKOL I-IIMiljöer som skapas eller uppstår i anslutning till vägar, järnvägar och andra liknande platser kan ha stor betydelse för naturvården. Många av livsmiljöerna är sällsynta eller minskar i det övriga landskapet, exempelvis hävdad gräsmark, blottlagd jord, småvatten, trädridåer och alléer.
Inom delprojekt Infrastrukturens biotoper studerades dessa livsmiljöer och deras biologiska mångfald.
Livsmiljöer med potential
Pilotstudier och inventeringar har visat att infrastrukturens biotoper ersätter eller kompletterar biotoper i framför allt jordbrukslandskapet, exempelvis slåttermarker och olika slags betesmarker. TRIEKOL:s forskning om infrastrukturens biotoper belyser väg- och järnvägsområdenas positiva potential för rödlistade och vanligare arter, och tar fram mål och strategier för optimal skötsel av infrastrukturens biotoper.
Vägkanter har blivit en viktig tillflyktsort för många hotade arter från det traditionella odlingslandskapet när slåtterängar och betesmarker övergivits och vuxit igen, eller ersatts med planteringar. Foto: Åsa Röstell.
Infrastrukturbiotoperna omfattar stora arealer och finns i de flesta delar av landet. Därtill finns en omfattande organisation för att nyanlägga och underhålla infrastrukturens areella komponent, det vill säga själva vägarna, banvallarna etc. Detta gör att infrastrukturens biotoper har stor potential att bidra avsevärt till att bevara biologisk mångfald. Samtidigt kan anläggning och underhåll innebära begränsningar – biologisk mångfald är givetvis inte huvudsyftet med infrastruktur.
Sammantaget finns en stor potential, både hos befintliga och kommande infrastrukturbiotoper. Men vi kan inte räkna med att dessa utan vidare och i det långa loppet ska ge ett signifikant bidrag till bevarandet av biologisk mångfald. I vissa biotoper skulle skötseln behöva förbättras. I andra är skötseln bra, men utan garantier för långsiktig kvalitet eftersom de biologiska värdena inte uppmärksammats. I somliga biotoper kan visserligen värden finnas, men de kanske inte är så höga att det motiverar särskilda satsningar.
För att infrastrukturens biotoper skall bli och förbli viktiga för bevarandet av biologisk mångfald krävs därför att deras betydelse utvärderas så att skötselinsatser kan göras där de gör störst nytta. Skötselmetoder som är praktiskt och ekonomiskt genomförbara, samtidigt som de gör tillräcklig nytta för biologisk mångfald, måste utvecklas.
Forskningens mål
Forskningen inom temat Infrastrukturens biotoper (under programperioden I-II) har syftat till:
Att ta reda på den ekologiska potentialen för att kunna bedöma i vilka sammanhang infrastrukturens biotoper gör störst nytta respektive inte gör nämnvärd nytta. Bland annat peka ut ansvarsarter, ansvarsbiotoper, ansvarsområden etc. Även framtagande av kriterier för att hitta värdefulla områden. Detta innebär att infrastrukturbiotoper nu kan sättas i ett större sammanhang, exempelvis att de jämförs med landskapets övriga biotoper, sätts i ett historiskt perspektiv etc.
Att hitta ekologiska lägstanivåer, alltså vad man måste nå upp till i exempelvis habitatkvalitet för att det ska ha betydelse för biologisk mångfald, samt att för någon aspekt av biologisk mångfald analysera hur mycket infrastrukturbiotoper kan bidra till bevarande.
Att ta reda på den praktiska–ekonomiska potentialen för att kunna bedöma i vilka sammanhang som anläggning och underhåll av infrastrukturbiotoper har mest att bidra med, respektive inte kommer att kunna bidra nämnvärt, till att bevara biologisk mångfald.
Att utveckla en verktygslåda med olika åtgärder som kan användas i olika situationer vid nyanläggning och skötsel och som kan fyllas på när nya metoder utvecklas.
Att initiera nya, eller vid behov förbättra pågående, insatser för bevarande av biologisk mångfald inom ramarna för anläggande och skötsel.
Att ta fram förslag till uppföljning och vid behov initiera försök som får pågå under längre tid.
Att belysa och initiera former för samverkan mellan olika aktörer beträffande hantering av infrastrukturbiotoper.
Att på olika sätt visa upp infrastrukturbiotopernas värden, potential etc.
En inventerad ruta på ett stationsområde. Getväppling är en av de arter som ibland kan finnas som massförekomst på sandiga stationsområden. Foto: Jörgen Wissman.
Ett försöksområde med olika skötselregimer för att förhindra igenväxning och för att bevara torrmarksflora och öppen sand som boplatser för solitärbin. Foto: Jörgen Wissman.
Inriktning och projekt
Utveckling av metoder, verktyg och samverkan
All metodutveckling om nyanläggning och skötsel måste göras mot bakgrund av att biologisk mångfald givetvis inte är huvudsyftet med transportinfrastruktur. Metoderna måste alltså vara praktiskt och ekonomiskt genomförbara. När TRIEKOL har bidragit till att ta fram praktiska vägledningar för nyanläggning (se t.ex. Temablad Natur om Sandmiljöer) har det därför gjorts i nära samarbete med Trafikverket.
Workshops med Trafikverket tillsammans med länsstyrelser har visat att det många gånger även krävs expertkunskap om arter och ekologi för att åstadkomma bästa möjliga skötsel. TRIEKOL har därför initierat samverkansgrupper mellan Trafikverket och naturvården, samt sammanställt goda exempel på naturvård genom samverkan inom infrastruktur-biotoper. Läs mer i den utförligare beskrivningen om Samverkan.
En viktig uppgift inom TRIEKOL har varit att ta fram verktyg för prioritering och planering. För att infrastrukturens biotoper ska bli och förbli viktiga för bevarandet av biologisk mångfald krävs att deras betydelse utvärderas så att skötselinsatser kan göras där de gör störst nytta.
Invasiva arter
Infrastrukturbiotoper har en viktig roll i landskapets gröna infrastruktur genom att de erbjuder ett nätverk av olika slags gräsmarker. Inom TRIEKOL har sådan landskapsekologi inte behandlats, med undantag för aspekten invasiva arter. Samtidigt som infrastrukturbiotoper utgör önskvärda spridningsvägar för många arter kan de vara inkörsportar för oönskade, invasiva arter som hotar annan biologisk mångfald.
Genom en kombination av litteratursammanställning och intervjuer med olika aktörer som berörs av invasiva arter har TRIEKOL analyserat Trafikverkets och infrastrukturens roll i problemet. Sammanställningen behandlar vilka arter det rör sig om, vilka biotoper de hotar och sprider sig i, vilka juridiska och praktiska ramverk som behandlar frågan etc.
Publikationer och utåtriktad verksamhet
Delprojektet Infrastrukturens biotoper redovisas i flera rapporter på svenska och även vetenskapligt i en artikel om ansvarsarter för transportsektorn i Nature Conservation (se nedan).
Kontakt för delprojektet
Tommy Lennartsson
Ekolog och docent, SLU Institutionen för stad och land
tommy.lennartsson@slu.se
+46 (0) 705-86 83 81